Nytt forskningsprojekt - IceLoss 2.0

Kjeller Vindteknikk har med förtroende från Energimyndigheten fått stöd till ett nytt forskningsprojekt som ska utveckla en nästa generations beräkningsmodell för isrelaterade produktionsförluster, IceLoss 2.0. Projektet beräknas pågå under perioden 2018-2019 och kommer även att involvera vindparksägare som bidrar med operationella data från ett stort antal vindparker i kallt klimat samt flera universitet som får möjlighet att göra strömningsdynamiska beräkningar.

 

‒ Den IceLoss-modell som finns nu utvecklade vi under 2007-2014 med delvist stöd från Energimyndigheten och vi är mycket glada över att återigen ha fått förtroende att utveckla en ännu modernare modell, säger Rickard Klinkert, VD på Kjeller Vindteknikk AB.

 

Isförluster är, näst efter vakförluster, ofta den enskilt största förlustposten i beräkningarna för en vindkraftpark i kallt klimat. Varje park är unik med avseende på det lokala isklimatet och därför är det viktigt att i ett tidigt skede ha god kunskap om isförhållandena för att göra beslutsfattandet enklare samt få en mer kostnadseffektiv planering och ökad lönsamhet. Dessutom finns det stora skillnader även mellan individuella turbiner i samma park.

 

‒ Förutom att vi utvecklar en ny istillväxtmodell där vi specifikt studerar de aerodynamiska formerna på ett turbinblad, så kommer vi i den nya modellen även att ta hänsyn till olika turbiners driftlägen, säger Johannes Lindvall, projektledare för IceLoss 2.0.

 

Målen för projekt IceLoss 2.0 är att

 

  • få en mer noggrann beskrivning av isklimatet i vindkraftsparker,
  • få en bättre beskrivning av istillväxt på turbinblad,
  • vid projektets slut ha utvecklat en ny och ännu mer noggrann IceLoss-modell med en förbättrad beräkning av osäkerheten.


Tillbaka